Utställningsdags!

För sisådär ett år sedan var jag och inhandlade en motorcykel, en Honda från 1978, se HÄR.
Mitt i sommaren höll jag på att pyssla med projektet i fråga, då jag slogs av idén att ställa ut den i ett slags projektskick. Att göra om den så den börjar se rätt ut för att prova proportionerna, och i samma veva ställa ut den skulle ju vara kul. Steget från tanke till handling var kort, så jag änmälde den som förslag till West Coast Motorshow. Jag hade glömt bort det hela, då det en dag kom ett meddelande om att den hade blivit antagen till utställningen! Ojdå, jag som inte hade gjort något på projektet sedan min strålande idé kom.

Nu blev det bråttom, och bland annat en ny sits skulle tillverkas. Kanske det kallas sadel? Här är den i ett tidigt skede, då den kladdats till i glasfiber. En bit konstläder hittade jag, och en bit av ett täcke användes som fyllning.

Sedan skulle hela motorcykeln göras till ett skick som motsvarar något som realistiskt kunde ha byggt om på sjuttiotalet.

För att göra en lång historia kort, så är racern på utställning detta veckoslut, den blev alltså “färdig” i tid. Eftersom stilen härstammar från en förgången tid, gör den sig bäst i svartvitt, så den fick bli sådan på bilden från Botniahallen.

Advertisements

Morgonstund har guld i mund

Sommaren är över. Åtminstone i teorin, för att skolorna har börjat, och i och med det, arbetet. Enligt avtalet som vi kör linjen, har en ny buss införskaffats, utrustad med lågt golv och barnvagnsutrymme akteröver. 33 år efter jag började arbeta som chaufför, har jag för första gången fått ny bil 🙂
Liten och söt, den ser ut som en gris.

På tisdagsmorgonen hade jag en liten paus vid sjutiden på morgonen, vattnet låg som en spegel på stadsfjärden, så jag passade på att ta en liten promenad i hamnen. Det blev en färd ut på grannbryggan för att ta ett foto på Patricia II ur en mer sällan skådad vinkel. En njutning att gå ute i morgonluften och titta på båtar.
Inför kvällen lyckades jag övertala garage UuPee att komma med på en utflykt i den vackra sensommarkvällen.

Livet tar en ny riktning

Ja, en ny riktning kan ju livet ta, speciellt om man svänger på ratten, då kommer man in på en ny kurs. Då jag gick på nian och också i yrkesskolan, arbetade jag på konsten att skriva en uppsats som inte hade något med rubriken att göra. Svajiga åsnebryggor var det som gällde redan då.

Tanken om dagens nya riktning kommer av att jag i början av sommaren hittade en båtratt på Findit. Igår kväll kom jag mig plötsligt för att ringa åt säljaren, och idag råkade han vara på ett geografiskt lämpligt avstånd, så jag kunde träffa min nya ratt.

Som framgår av bilden är den en riktig klassisk skönhet:

Bakom den kromade konsolen som kommer frampå instrumentbrädan kan trummorna skymta, där styrwirarna kommer fast. Nu skall det bara vara en båt till ratten…

Våj Rattin! (högtidl. Ratten också!)

Båten är sjösatt sedan drygt en vecka, så i princip har båtsäsongen redan börjat. På grund av “tekniska problem” (mycket vitt begrepp) har båten stått i hamn trots det. Efter att vi i torsdags hade upp båten igen för att byta propeller , har vi bara inte hunnit åka ut. Och idag, midsommardagen, regnar det.

Till saken, det vill säga ratten.
Då det mesta av inredningen i båten nu ser rätt okej ut, såg ratten inget vidare ut. Lacket hade flagnat, och den såg allmänt skabbig och fnasig ut. I uthuset fanns sen ett par år en snyggt uppfixad ratt, som jag inte tyckte passade i den förra båten då den väl var iordninggjord. Nu skulle den kunna användas!
Sagt och gjort. Gamla ratten drogs av med en utdragare, och den nyfixade skruvades, efter litet modifikation, på plats. Då allt nu var så snyggt, tog jag en “efter” -bild. Väl framför datorn gjorde jag bilden här:

Då jag satt och beundrade mitt verk, konstaterade jag att den gamla svarta bilratten inte såg ut att höra hemma på sin nya plats, utan mer gjorde att styrmansplatsen fick en air av lådbil. En bekant i Sverige kommenterade bilden och menade att ratten nog hörde hemma i en bil.
Efter några dagars grunnande konstaterade jag till min förvåning och besvikelse att den gamla båtratten passade bättre än bilratten i båten. 17 också. Jag som inte ens tycker om den typen av båtrattar. Nu är den i alla fall på gång. Av två onda ting… och så vidare.

Ja-ja. Den blir ju litet bättre då den blir litet fixad och putsad.

Båtliv – Ett humörs uppgång och förfall

Ja, båtlivet kan bestå av många saker. För mig består det till stor del av förberedelser inför båtsommaren. Sommaren verkar äntligen vara här, men båtlivet stampar envist på i sitt pre-säsongstadium.

Det började bra, med fina nya delar till båtinredningen, och en dröm om en bekymmersfri sommar, bara man före sjösättningen servar värmaren, så det hålls varmt och gosigt i båten om nätterna, och sen skall bara backslagets trycklager bytas…

Jag fick efter en ångestfylld arbetssession loss backslaget ( attan, vad trångt det är), och förde det till en pensionerad båtmekaniker i skärgården för att repareras. Då han omsider tog sig tid att börja på med arbetet, ringde han snart, och meddelade att jag nog bör söka efter ett nytt. Här börjar eländet. Efter tiotals samtal hittade jag ett backslag i Jakobstad. Glad i hågen for jag för att köpa det ( 100 km enkel resa), men väl på plats konstaterade jag att det inte alls var bättre än det jag redan hade. En vecka senare skulle jag fara till Uleaåborg (ca 370 kiolometer bort), men efter ungefär hundra kilometers körning kom det fram att utväxlingen var fel, så det var bara att åka hem tillbaka. Ytterligare en vecka senare hade jag slagits av möjligheten att byta propeller för att kompensera för skillnaden i utväxling, och for trots allt och hämtade backslaget, en resa på över 700 kilometer. U-P, även känd från sin blogg, uupees garage, var med på den resan. Tur, annars hade det blivit en lång och tråkig resa.

Sen passade inte gamla kylvattenrören.
Mycket tänkande, och till sist uppfinner morbror, och Rune svarvar. Klart!
Sen gick propelleraxeln för tungt.
Smorde det vattenkylda propellerlagret, och hade loss talgtätningen. Klart!
Sen passade inte en av de nytillverkade kylvatten anslutningarna.
Båtbottnen för nära, blir att använda en annan idé.
Sen var nya backslaget för högt i förhållande till propelleraxeln.
Det gick faktiskt att få upp axeln, så det löste sig!
Kollade hur propelleraxeln och backslaget är i linje. Inget vidare, måst absolut justeras.
Sen måste motorfästena justeras neråt, och de är redan i botten.
Suck! Troligen orsaken till att gamla backslaget har blivit förstört.
Värre problem varje gång!
Än en gång kom U-P till min räddning. Vi gjorde en upphängning med en planka som står på durken, lyfte genom att skruva på en mutter upp motorn någon millimeter, och lättade på motordynan. Genom att skruva loss hela upphängningsörat från motorblocket får vi loss motorfästet, och kan ta med det in i garaget för att skruva loss dynan från örat, smörja upp gängorna, och kapa den undre muttern till halv tjocklek. Nu kan motorn justeras ner ca fem millimeter, och jag har räknat ut att ungefär tre millimeter skall räcka.

Här ses U-P, nöjd med sitt verk. Han skruvade i båten, jag var totalt mentalt utmattad vid det laget, och förmådde bara se på. Servicen i garaget, den roliga delen, skötte jag till stora delar, trots allt.

Då det modifierade motorfästet satt på sin plats igen, kunde jag mäta, och konstatera att åtminstone halva problemet är åtgärdat, det vill säga propelleraxeln är nu hälften mindre inte i linje än förr. Just det. Hälften mindre inte. Bra resultat i vilket fall som helst.

Nu är det det andra främre motorfästet kvar, som skall fixas. Det skall väl gå. En ny dag med nya möjligheter!

Maj Cruising och mera pyssel i båten

På första Maj tar vi alltid familjefoto, det är tradition sedan många år. I år var äldsta sonen inte med, men istället har yngsta sonen (av två) hittat sig en fästmö, så vi var ju fyra i alla fall. Sonens bil har fått motorn renoverad i vinter, och nu äntligen kunde vi köra majcruisingen med två bilar! En härlig dag med vackert väder, även om det inte var särskilt varmt.

Vi var i tid till cruisingen, så vi var först på plats, och då vi väl startede, drog vi en kö på minst ett par hundra Amerikabilar genom stan!

Sedan förra inlägget har kylskåpets ram i båtpentryt fixats till, slipas upp, och lackats en del gånger, för att matcha resten av det tillfixade pentryt. Ny passar det bättre, både vad gäller färg och glans.

Sidorna i båten var förr skivor klädda med madrasserad vitaktig badrumstapetliknande klädsel. Nya sidor har blivit gjorda under vintern, och här har en sida provmonterats. Den är nu i teakfanér, som har lackats ett flertal gånger för att bli lämpligt glansig.

Det var ett hemskt pyssel med gas- och växelreglaget, innan det satt som det skulle. Med alla mässingsskruvar iskruvade, kommer det att se mycket trevligare ut än det gamla vita.

Snyggare i pentryt

Den gångna vintern har nya luckor snickrats till för pentryt i båten. Idag har lådframstyckena monterats på sina lådor. Här är en före- och efterbild:

Någon tidigare ägare har målat det mesta vitt i båten, och nu blev det att gå tillbaka till lackad mahogny och teak igen med nya luckor.
I båtens inre dunkel, sköts lådorna på plats, och dörren monterades på nya mässingsgångjärn. Efter att bilden togs, har kylskåpets träram monterats ner, för en liten uppfräschning.

Detta innefattar det första “krysset” på To-Do listan. Om jag lyckas fixa ett kryss i veckan, så är båten klar för sjösättning någon gång i Januari…