Våj Rattin! (högtidl. Ratten också!)

Båten är sjösatt sedan drygt en vecka, så i princip har båtsäsongen redan börjat. På grund av “tekniska problem” (mycket vitt begrepp) har båten stått i hamn trots det. Efter att vi i torsdags hade upp båten igen för att byta propeller , har vi bara inte hunnit åka ut. Och idag, midsommardagen, regnar det.

Till saken, det vill säga ratten.
Då det mesta av inredningen i båten nu ser rätt okej ut, såg ratten inget vidare ut. Lacket hade flagnat, och den såg allmänt skabbig och fnasig ut. I uthuset fanns sen ett par år en snyggt uppfixad ratt, som jag inte tyckte passade i den förra båten då den väl var iordninggjord. Nu skulle den kunna användas!
Sagt och gjort. Gamla ratten drogs av med en utdragare, och den nyfixade skruvades, efter litet modifikation, på plats. Då allt nu var så snyggt, tog jag en “efter” -bild. Väl framför datorn gjorde jag bilden här:

Då jag satt och beundrade mitt verk, konstaterade jag att den gamla svarta bilratten inte såg ut att höra hemma på sin nya plats, utan mer gjorde att styrmansplatsen fick en air av lådbil. En bekant i Sverige kommenterade bilden och menade att ratten nog hörde hemma i en bil.
Efter några dagars grunnande konstaterade jag till min förvåning och besvikelse att den gamla båtratten passade bättre än bilratten i båten. 17 också. Jag som inte ens tycker om den typen av båtrattar. Nu är den i alla fall på gång. Av två onda ting… och så vidare.

Ja-ja. Den blir ju litet bättre då den blir litet fixad och putsad.

Båtliv – Ett humörs uppgång och förfall

Ja, båtlivet kan bestå av många saker. För mig består det till stor del av förberedelser inför båtsommaren. Sommaren verkar äntligen vara här, men båtlivet stampar envist på i sitt pre-säsongstadium.

Det började bra, med fina nya delar till båtinredningen, och en dröm om en bekymmersfri sommar, bara man före sjösättningen servar värmaren, så det hålls varmt och gosigt i båten om nätterna, och sen skall bara backslagets trycklager bytas…

Jag fick efter en ångestfylld arbetssession loss backslaget ( attan, vad trångt det är), och förde det till en pensionerad båtmekaniker i skärgården för att repareras. Då han omsider tog sig tid att börja på med arbetet, ringde han snart, och meddelade att jag nog bör söka efter ett nytt. Här börjar eländet. Efter tiotals samtal hittade jag ett backslag i Jakobstad. Glad i hågen for jag för att köpa det ( 100 km enkel resa), men väl på plats konstaterade jag att det inte alls var bättre än det jag redan hade. En vecka senare skulle jag fara till Uleaåborg (ca 370 kiolometer bort), men efter ungefär hundra kilometers körning kom det fram att utväxlingen var fel, så det var bara att åka hem tillbaka. Ytterligare en vecka senare hade jag slagits av möjligheten att byta propeller för att kompensera för skillnaden i utväxling, och for trots allt och hämtade backslaget, en resa på över 700 kilometer. U-P, även känd från sin blogg, uupees garage, var med på den resan. Tur, annars hade det blivit en lång och tråkig resa.

Sen passade inte gamla kylvattenrören.
Mycket tänkande, och till sist uppfinner morbror, och Rune svarvar. Klart!
Sen gick propelleraxeln för tungt.
Smorde det vattenkylda propellerlagret, och hade loss talgtätningen. Klart!
Sen passade inte en av de nytillverkade kylvatten anslutningarna.
Båtbottnen för nära, blir att använda en annan idé.
Sen var nya backslaget för högt i förhållande till propelleraxeln.
Det gick faktiskt att få upp axeln, så det löste sig!
Kollade hur propelleraxeln och backslaget är i linje. Inget vidare, måst absolut justeras.
Sen måste motorfästena justeras neråt, och de är redan i botten.
Suck! Troligen orsaken till att gamla backslaget har blivit förstört.
Värre problem varje gång!
Än en gång kom U-P till min räddning. Vi gjorde en upphängning med en planka som står på durken, lyfte genom att skruva på en mutter upp motorn någon millimeter, och lättade på motordynan. Genom att skruva loss hela upphängningsörat från motorblocket får vi loss motorfästet, och kan ta med det in i garaget för att skruva loss dynan från örat, smörja upp gängorna, och kapa den undre muttern till halv tjocklek. Nu kan motorn justeras ner ca fem millimeter, och jag har räknat ut att ungefär tre millimeter skall räcka.

Här ses U-P, nöjd med sitt verk. Han skruvade i båten, jag var totalt mentalt utmattad vid det laget, och förmådde bara se på. Servicen i garaget, den roliga delen, skötte jag till stora delar, trots allt.

Då det modifierade motorfästet satt på sin plats igen, kunde jag mäta, och konstatera att åtminstone halva problemet är åtgärdat, det vill säga propelleraxeln är nu hälften mindre inte i linje än förr. Just det. Hälften mindre inte. Bra resultat i vilket fall som helst.

Nu är det det andra främre motorfästet kvar, som skall fixas. Det skall väl gå. En ny dag med nya möjligheter!

Maj Cruising och mera pyssel i båten

På första Maj tar vi alltid familjefoto, det är tradition sedan många år. I år var äldsta sonen inte med, men istället har yngsta sonen (av två) hittat sig en fästmö, så vi var ju fyra i alla fall. Sonens bil har fått motorn renoverad i vinter, och nu äntligen kunde vi köra majcruisingen med två bilar! En härlig dag med vackert väder, även om det inte var särskilt varmt.

Vi var i tid till cruisingen, så vi var först på plats, och då vi väl startede, drog vi en kö på minst ett par hundra Amerikabilar genom stan!

Sedan förra inlägget har kylskåpets ram i båtpentryt fixats till, slipas upp, och lackats en del gånger, för att matcha resten av det tillfixade pentryt. Ny passar det bättre, både vad gäller färg och glans.

Sidorna i båten var förr skivor klädda med madrasserad vitaktig badrumstapetliknande klädsel. Nya sidor har blivit gjorda under vintern, och här har en sida provmonterats. Den är nu i teakfanér, som har lackats ett flertal gånger för att bli lämpligt glansig.

Det var ett hemskt pyssel med gas- och växelreglaget, innan det satt som det skulle. Med alla mässingsskruvar iskruvade, kommer det att se mycket trevligare ut än det gamla vita.

Snyggare i pentryt

Den gångna vintern har nya luckor snickrats till för pentryt i båten. Idag har lådframstyckena monterats på sina lådor. Här är en före- och efterbild:

Någon tidigare ägare har målat det mesta vitt i båten, och nu blev det att gå tillbaka till lackad mahogny och teak igen med nya luckor.
I båtens inre dunkel, sköts lådorna på plats, och dörren monterades på nya mässingsgångjärn. Efter att bilden togs, har kylskåpets träram monterats ner, för en liten uppfräschning.

Detta innefattar det första “krysset” på To-Do listan. Om jag lyckas fixa ett kryss i veckan, så är båten klar för sjösättning någon gång i Januari…

Fejkad blogg!

Eller egentligen fejkade blogginlägg, som jag planerar för idag. Det är så länge sen jag skrivit nåt här, så det skall bli åtminstone tre inlägg på samma gång. Två fejakde. Minst. Då börjar vi!

Idag, lördag var en välplanerad dag med en hel del punkter på programmet. Först i tur stod sommarbilen, som skulle tas hem från vinteridet. Vi lyckades köra hem precis innan det började regna.

efter att det mesta blivit avkryssat på dagens ToDo-lista tog jag ihop med att montera nya sommardäck på nya fälgarna. Två däckföretag hade gått bet på att montera däcken, som egentligen är väl smala för fälgarna. Jag hade nu köpt innerslangar, så det var inte så svårt att få däcket att lägga sig rätt på fälgen.

Min gode vän U-P, kanske känd från uupees garage, var och hjälpte till med att lyfta ur kopplingen ur båten. För att få ut sagda koppling lyfte vi upp den på akterhyttstaket, och skulle sänka ner den till marken med ett litet lyft. Jag hade tagit mig ner på badbryggan, då U-P klättrade upp på akterhyttstaket. Denna viktförskjutning blev för mycket, och hela tjosan stjälpte bakåt! Kopplingen flög förbi mig, stegen kom upp mot ansiktet, och jag tappade balansen och ramlade handlöst ner på gräset. Inget gick sönder, och inget gjorde värst ont, och mitt i allt utropade U-P de bevingade orden i illustrationen nedan. Sedan konstaterade han att det ju hade gått väldigt enkelt att få ner kopplingen på marken. Det hade han ju rätt i. Eftersom ingen fotograf fanns på plats, måste händelsen rekonstrueras på gammalt sätt, medelst penna och papper.

Kopplingen huserar normalt under en lucka som man kan skruva bort i sängbottnen i akerkajutan. Här kan man ligga och skruva med armarna rakt ner, för att komma åt.

Efter luftfärden som förklarats ovan, bars kopplingen in i uthuset för granskning. Resultatet blev att föra den till Björkö för reparation.


Sonens Raggarbil fick motorn monterad och igånglagad, arbetet delat på påsklovet, och veckoslutet före.

Ett par dagar efter första provkörningen, besiktades bilen, så nu är det bara att köra nästa gång han kommer hem!


Många inredningsdetaljer har blivit lackade under vinterns lopp. Nu ser man ett ljus i tunneln, då det mesta börjar vara klart, och en del stiliga detaljer kan monteras. Här är akterkajutans dörrar, som fått en hel del lack strukna på sig, och ett par snygga rosettventiler i mässing.

För att få in sonens Dodge för motormontering, måste lastbilen knuffas ut på gården. Nåja, den har nog stått i regn förr.

Något gammalt, något nytt, något lånat, något….

Det har hänt en del oväntade saker på senare tid. Samma dag som jag var och skaffade en ny motorcykel (“ny”), så var en av sönerna och förlovade sig. Häromdan var jag och körde i diket, och nu har vi oljetryck. Allt nytt i ett nötskal, så att säga.

För någon månad sen skaffade jag en motorcykel i skrotskick, och planerade att bygga en café racer av den. Projektet bordlades på grund av andra projekt. Till min och andras förvåning infann sig en lust att köra i sommar, vilket ledde till att en MotoGuzzi California inhandlades. En känd svensk utförsåkares legendariska uttryck skulle passa nu då våren inväntas: ” Dä bar å åk!”

I torsdags hade det kommit så mycket snö, att det slutligen inte kunde undvikas att ploga bort den på gården på jobbet. Jag blev utsedd att utföra arbetet med firmans fruktansvärda Volvo hjullastare. Då den inte över huvudtaget haft några bromsar på ett avsevärt antal år, är man beroende av att bromsa med skopan och backen i de fall framfarten behöver dämpas. Det brukar fungera hyfsat. Trots detta brukar jag undvika att köra mot det lilla stupet mot stora vägen. Denna gång var det oundvikligt, om man inte skulle flytta på alla bussar. Allt gick bra, ända tills backen inte gick i. Då skopan befann sig ovanför enbart den tomma luften, fanns det alltså ingen som helst möjlighet att häva maskinens framfart. Givetvis ledde detta till att maskin med förare och allt slungades nerför slänten med all fart som gravitationen kunde uppbringa (9,81m/s2). Till all lycka är grannföretaget en bärgningsfirma, så det gick fort att få fram bärgningsbilen.
Tja. Någon måste ju bjuda på underhållningen…

Slutligen fick vi sonens motor i sånt skick att vi kunde hälla i olja och köra upp oljetrycket med borrmaskin. Ett verktyg som vi gjorde av en bit gängstång och en 8mm insexnyckel passade i borrmaskinen. Vi hittade ett oljefilter från förra båtens Volvomotor som råkade passa, kopplade en oljetryckslampa och satte igång. Den ena körde oljepumpen, medan den andra vred runt motorn med ett spärrskaft. Då ventilkåporna inte ännu var monterade, fick vi se hur oljan kom ut överallt. Oljetrycket var prima, och det tog alltid en stund innan lampan tändes, då man slutade pumpa. Skoj att har motorbygget så långt, och att oljetrycket nu är ok.

Nöjd motorägare med eget oljetryck.

Jäkta och spara tid?

Det är ett intressant projekt på gång nu. Yngsta sonens Dodge V-8 motor är i motorbocken, och monteras ihop som bäst. Efter massor av rengörings och målningsarbete är det nu dags för montering av nya kolvringar och lager, och lager- och kolvringsspel skall mätas.

Då jag glad i hågen precis hade fått lagren dragna till moment på sjätte vevstaken, ringde hustrun och sade att hon sätter på kvällste. !5 minuter, sade jag, så har jag allt klart. Tidsoptimist, va? Jag började snabbt och effektivt med arbetet med de sista kolvarna. Det flöt på bra, jag hade ju övat. Trots detta tog det en hel del tid då det nästsista lagret skulle mätas och slutmonteras. Den sista vevstaken ville inte gå på plats. Det var en förskräcklig tur att den inte gjorde det, för då jag undrade över orsaken märkte jag att jag monterat det förra lagret bakfram. Hemskt! Skulle jag inte ha rättat till detta, hade lagret troligen skurit. Orsaken till att den sista vevstaken inte gick på plats var dessutom att dens lager lossnat och snurrat.

Suck! Arbetet tog över en halvtimme, det blev inte gjort bra, och det är klott på golvet och humöret i botten.

Nä. Jäkt sparar verkligen inte tid. Bäst att dricka teet genast!

318-ren01

Dodge 318 V8 uppochner

Hur tänkte du då?

Ibland kommer man på hur dumt det kan bli, något man ser varje dag, men som man plötsligt en dag faktiskt lägger märke till.
Jag kör förbi detta trafikmärke alla dagar. Eftersom jag känner till korsningen, har jag aldrig förr reagerat på hur skojigt den lilla extraskylten är funtad. Har jag förkörsrätt eller inte? Kommer jag från den tjocka vägen, eller är det trots allt den smala?
Om man tänker till, kommer man snart på att detta nog är en återanvändning av ett gammalt trafikmärke, det är nog meningen att det skall vara upp och ner, men inte alls i den här korsningen!
(Korsholm, mellan Gamlakarperövägen och nya Karperövägen)

trafik01